Blodpropp - förebyggande, diagnostik och
behandling av venös tromboembolism Syfte



Venös tromboembolism (VTE) orsakar varje år mer än 1 000 dödsfall och
11 000 inläggningar på sjukhus i Sverige. Därför är det viktigt att kunna
förebygga ventrombos och lungemboli. Diagnosen är besvärlig eftersom symtomen
är diffusa och svårtolkade. Akutbehandling och sekundärprofylax är komplicerad
eftersom risken för svåra blödningar är stor. år 1999 uppskattades den samhälleliga
kostnaden för venös tromboembolism till drygt 500 miljoner kronor.
Vi genomförde en systematisk litteraturöversikt avseende profylax, diagnostik och behandling av VTE.

Metod

Vi genomförde en litteratursökning i databaserna Medline och Cochrane Library fram till juli 2001
samt granskade referenslistor och tog personlig kontakt med forskare inom området.

I sammanställningen avseende profylax och behandling inkluderades bara randomiserade, kontrollerade studier.
För diagnostiska studier krävdes en oberoende jämförelse med referensmetod (flebografi eller pulomalisangiografi).

Cirka 1 300 vetenskapliga studier uppfyllde våra kriterier för god vetenskaplig kvalitet och rapportens
slutsatser baseras på dessa.

Resultat


Det vetenskapliga underlaget ger starkt stöd för att lågmolekylärt heparin kan ersätta ofraktionerat heparin
vid profylax och behandling av ventrombos och lungemboli. En daglig injektion av lågmolekylärt heparin har lika
god effekt som två injektioner per dag. Med lågmolekylärt heparin är risken för blödningar mindre och handhavandet
enklare vilket underlättar en polikliniserad behandling. Sekundärprofylax med warfarin över längre tid minskar risken
för recidiv men efter flera års behandling ökar risken för allvarliga blödningar.

Behandlingskrävande ventrombos eller lungemboli kan hos polikliniska patienter uteslutas med kombinationen av låg klinisk
sannolikhet (utifrån ett poängbaserat diagnostikstöd) och en negativ D-dimeranalys. Utförlig ultraljudsundersökning av benet
liksom en datortomografisk undersökning av lungcirkulationen är i de allra flesta fall
tillfyllest för utesluta behandlingskrävande VTE. Detta talar starkt för att dessa metoder kan användas i klinisk rutin.

Det är inte meningsfyllt att göra omfattande utredningar av patienter med VTE för att utesluta en eventuellt bakomliggande cancer.
Det är angeläget att ta fram kostnadseffektiva metoder för att utreda ärftlig benägenhet för trombos.